Erika`s sida...

Nu e klockan halv ett på natten och jag borde vara jättetrött men det vore ju dumt om man sov på natten när man jobbat 14 timmar idag och ska upp tidigt imorgon igen??
Ligger i soffan alldeles klarvaken och det känns som att jag skulle kunna åka tillbaka till jobbet och jobba en hel dag till...
Bläää..
Tack iallafall Stefan för värktabletterna, dom hjälpte, nu känns ryggen bättre. Får se hur det känns när jag vaknar imorgon. Jag har haft ont som f*n i 2 dgr nu, brukar gå över efter en dag annars.
Men det kan ju ha att göra med allt som händer runt mig just nu. Så mycket att tänka på och göra så jag vet inte var jag ska börja och när jag ska ha tid för mig själv ordentligt egentligen.

I slutet av december dog en av mina äldsta killkompisar, det har varit riktigt tungt. Även om vi inte hade så mycket kontakt de senaste åren har han ändå alltid funnits där. Har tänkt på honom mer eller mindre varje dag sen dess, Han betydde så mycket för så många.
Hans bortgång har även påmint mig en del om en annan killkompis som gick bort för 10 år sen, vi bodde ihop en sväng och vi hade så jäkla kul varje dag. Han var deprimerad och tog livet av sig, jag har än idag så svårt att fatta att man inte såg det tidigare och kanske kunde gjort nåt åt det i tid.

Sen har det varit massor på jobbet och allt bara går fel hela tiden, inte en lugn stund på flera månader. Har dessutom haft en praktikant jag inte tål sen i November, nu är det hennes sista vecka..phuu..

Förra helgen åkte pappa in akut, min stora starka pappa som aldrig blir sjuk. Han tar några värktabletter sen är allt bra, Men inte nu..det var olika bud hela veckan, bättre, sämre, bättre osv. Ena dan skulle han stanna en månad på sjukhuset och nästa dag skulle han få åka hem om nån dag. När jag var inne dagen efter han åkt in var det jobbigt, han fick morfin för att han hade så ont. När vi satt och pratade kunde han somna till lite då o då..jobbigt att se. Men i fredags fick han komma hem iallafall...

I fredags, samma dag som det var begravning för Johan. Det ska vara ett slags farväl eller nåt, men jag tycker inte om att säga farväl. Jag gillar uttrycket "Vi ses nästa gång" och så känner jag nog nu för dig också Johan. Vi ses nästa gång..det är alldeles för tidigt i mitt liv men det kommer en vacker dag då vi ses och då j*vlar ska du fixa ett himla party för mig min kära underbara vän/lillebror.
Det kännas så overkligt att träffa din familj, att sitta hemma i erat kök och prata med Hasse o Monika on det ena och andra. Sitta och prata minnwn om dig och höra Monika berätt aom att känner av dig ibland där hemma, jag kände samma sak som hon kände. Det känns som att någon går förbi en ibland, ett vinddrag mot fötterna utan anledning. Inga dörrar eller fönster öppnades. Jag tror inte på sånt men jag kände det i söndags...
Jag har en jobbig uppgift framör mig, alla dina papper från firman ska fixas. Ska få ihop ett bra bokslut av det..men det känns tungt, vill ringa dig och säga att du får fixa dina papper själv istället. Men det går ju inte...saknar dig som fan!!

I torsdags var min dotter inne på operation, hon har haft rör i öronen några år nu p.g.a upprepade öroninflamationer och ihållande förskylning. Men nu ska det vara över och sista röret opererades ut nu. Det är ett jätteenkelt ingrepp men hon behöver ändå sövas och det är lika obehagligt varje gång jag sitter brevid och ser henne bara försvinna. Förra gångerna kämpade hon emot och sprattlade lite in i det sista, den här gången gick det bättre.

Det var lite kort om vad som hänt den senaste tiden...

Kram på er!